Jaha då har jag fixat mig en blogg... Jag tror det kan vara bra för mig att skriva av mig lite.

Just nu känns det som jag har fastnat i livet.... inget roligt.

Vi tar de från början, eller mitten eller där jag tycker det är vesäntligt...

För ca 4 år sedan började jag jobba på sjöbo kaffestuga, ett jobb jag har älskat en gång men för tillfället har tröttnat på och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare... eller vad jag vill göra för den delen heller....

2007 köpte jag och min sambo hus o renoverade tillsammans som vi sedan flyttade in i 2008, ett underbart hus som jag, trots att det var riktigt slitet och nergånget, kände mig hemma i direkt när vi var o tittade på det...

Förra sommaren den 10 juli 2010 gifte vi oss. Vi hade Rockabilly tema och gifte oss i min mans hemkyrka i Benestad och sen höll vi bröllopsfest hemma på logen, en underbar dag som jag skulle kunna göra om varje år, med samma man förstås   

samma år som vi köpte huset började vi känna oss redo till att skaffa barn men jag hade inte haft mens på ca 1 år så jag tog kontakt med gyn och de började utreda mig och kom framtill efter prover och undersökningar att jag har PCO, en genetisk "sjukdom" som gör att mina ägg inte mognar utan sätter sig som ett pärlband runt äggstocken och detta betyder att min ägglossning inte fungerar som den ska...

På senare tid har jag kännt mig konstig, ont i äggstockarna, svullen och illamående på kvällarna, lyckan spred sig till både mig och min man, hade vi äntligen lyckats att bli gravida????!!!!!!

Tog ett test igår, kissade på den jäkla stickan och väntade i 5 långa minuter.... Negativt.... Igen.... Beställde tid hos gyn igen så att de kan undersöka mig eftersom jag verkligen har ont och är orolig att det är nåt farligt. Jag är extra uppmärksam på smärta i dessa regioner eftersom min älskade mamma dog av cancer i underlivet.

Så den 18 april ska jag dit och kolla mig, men jag förväntar mig ingen hjälp med tanke på att jag varit hos samma gynekolog flera gånger och försökt förklara att jag mår väldigt dåligt av att jag inte blir gravid, de säger bara att jag måste gå ner i vikt och att jag behöver ju inte stressa för jag e ju inte så gammal, härligt att höra, dom vet ju inte ett skit om hur jag känner!!! Jag blir trött och känner att det enda som betyder nåt är att få bli gravid, att va mammaledig och bara ta hand om min familj.

Tur att ja har en underbar man ialla fall som försöker att få mig att tänka på annat trots att jag tror att han oxå lider av det, han älskar barn o är själv ett vuxet barn   

Nej nu får det räcka för idag.

Vi ses när vi ses, ta hand om er där ute!